Tänk vad mycket minnen man kan ha från ett ställe. (där jag är tillbaka nu). och minnena sveper över mig Min då bästa kompis,lekarna,hur vi gick upp på taket,(vi har ett sådant där platt tak).ochvaktmästaren kommer och rycker oss i kragen,livrädd att vi ska ramla ner. När vi tittade på huset hennes familj höll på bygga. bisticket i halsen då jag inte kunde röra huvudet på en vecka Killen intill som vi egentligen var rätt taskiga mot.
Och sen har vi killen som jag lovade gifta mig med. Men idag är alla borta,
hörde som senast att min bästis bodde i haparanda ,men det var typ 15-17 år sedan. Själv flyttade vi till Björkfors, ett. ganska trist ställe för ett barn, . men så genomdåligt var det väl inte alltid .

Detta flög genom mitt huvud när jag satt här och såg barnen leka utanför
och kommer på mig att undra: vart tog alla vägen?