En trend som verkar ganska utbredd, att skylla sina handlingar på andra. Finns det något värre än människor som inte står för sina misstag.Iinledningen till att jag skriver handlar om en diskussion med en tonårsmamma i helgen. Hon säger -"mitt barn har inte skött sig så bra, men det är inte han utan umgänget som får han att bete sig som han gör" Men hallå, grupptryck i en kommun där man känt och umgåtts med sina kamrater sedan barnsben det låter ungefär som om barnet skulle vara nyinflyttat och kommit till färdigagäng,då skulle förståelsen vara större.Nu är jag ingen ragata men jag frågade -tolererar du det som ursäkt?" hon svarar -"ja men jag var likadan och man vill ju inte vara en ensamvarg heller."Man tänker herregud om mina barn skulle komma hem säga :
-mamma jag snodde en bil men det är inte mitt fel jag är bara ett offer för grupptryck och gängets mes.
skulle jag acceptera det?++ klappa han på huvudet och säga det gör ingenting lilla gubben.skumt nog hoppas jag att jag kan uppfostra mina barn till självständiga individer som inte beskyller andra för sina handlingar. inte så att jag aldrig själv gjort något galet,det ska gudarna veta att jag har ,men börja beskylla mina vänner.för mina dumheter skulle aldrig falla mig in.Kanske har jag haft tur med mina vänner eftersom jag känt mig accepterad som den jag är, eller ännu värre varit den drivande länken? satt dom då och beskyllde mig bakom ryggen?? det hoppas jag verkligen inte
0 kommentarer:
Skicka en kommentar