I facebook tider

Hittade en intressant kolumn i kommunalren som jag inte kan låta bli att kommentera .Den beskriver så bra vad jag själv anser så jag citerar lite grann "Jag hade länge dragit mig för att gå med, men i takt med hurraropen ökade också min nyfikenhet. Det måste ju vara fantastiskt, det där Facebook!" och alla frågor varför har inte du facebook så jag gör det samma signerar in mig av ren nyfikenhet ,för visst skulle det vara kul att åteskapa kontakten med gamla bekanta och precis som henne droppar det in vän förfrågningar  gamla klasskamrater ,och gamla pojkvänner  som nu plötsligt ville vara mina vänner igen 

"Vi hade inte pratat med varandra på över 20 år av en anledning: vi hade ingenting att säga till varandra. Varför skulle vi plötsligt ha fått det nu, bara för att våra ansikts­­­­linjer hade djupnat och hårstråna grånat? " 

Håller med henne fullkomligt inte kände jag att jag fick speciellt mycket kontakt egentligen bara för att jag läser att Lisa gräddat pannkakor,själv försöker jag småtrevande chatta lite grann,men bland de 200-300 vännerna som slåss om uppmärksamheten,hinner dom inte med några riktiga konversationer ,inte jag heller inser jag efter ett tag Lisa undrar om hon kan komma över,den frasen missar jag i den eviga ordströmmen av totalt ointressant nonsens som hon vidare skriver för att citera henne igen .

"”Sitter här och funderar på att dricka kaffe”, skrev en annan så kallad vän. Jag fnittrade till inombords. Så urbota korkat. Tänk om man före Facebook skulle ha lyft luren och ringt sina 200 närmaste vänner för att tala om att man funderade på att dricka en kopp kaffe. Och sedan, när koppen väl var tömd och diskad, började om från början igen för att tala om att man hade gjort det.
VEM bryr sig? ekade det i mitt inre"

”Robban sitter och fiser i soffan hela tiden. Undrar om det beror på all fet mat vi har ätit i helgen. Vanligtvis äter vi mest frukt.”
VEM BRYR SIG??? Här sitter stackars Robban med gasig mage och smyg­fiser i godan ro – tror han. Medan hans kärleksfulla sambo delger sina dryga hundra Facebookvänner om nyheten. Hej, har du hört, Robert fiser? Nä, är det sant? "

Nä allvarligt talat jag tyckte att det var en väldigt träffsäker skildring av facebook,själv avaktiverade jag ett tah OM  och jas aäger om jag åter igen träder in i facebook hoppas jag att jag bara tar in personer jag verkligen vill ha och pratar med annars i dagliga sammanhang,för vad är det för vits om man inte känner att man kan skriva och konversera om personligare saker än att man stekt pannkakor?? Läs hela artikeln