Ture sventon - privat detektiv

Jag är irriterad,har försökt i över två timmar att få min nya inspelningsbara digitalbox att fungera utan vidare bra resultat.vill vid det här laget helst kasta den i väggen.

Sedan funderar jag på detta med facebook och den underbara tiden innan allt fanns på dessa sociala medier,jag är defenetivt inte gammaldags jag älskar teknik i övrigt.Men vad var det för fel när människor pratade i en liten krets sinsemellan,där dom riktiga äkta versionerna står i centrum. Nej nu hägrar tiden när människor helst vill ha något att spekulera och drista om på alla dessa medier,där sanningen egentligen är mer ointressant än faktumet att ha virtuella kafferep, där alla konstigt nog sätter en viss prestige att leka ture sventon privat detektiv allt för att ha något att mata sina anhängare på facebook med. GUUD jag saknar den gamla tiden

Självdestruktivitet

Det finns människor och sedan finns det människor som man bara känner att man vill undvika, människor som vill dra ner en i en ond spiral med negativa tankar och självdestruktivt beteende.
Jag är bättre än dom människorna än så länge, jag står över detta beteende. Försöker jag intala mig själv. Jag vill verkligen inte bli en av dom ,med detta själv destruktiva beteende som sprider sin negativa energi ,över allt där dom drar fram. Kämpar , försöker tänka: att bara jag kan förändra min situation man kan inte förändra andra bara sig själv .Och inte låta sig åka ner i detta hål, denna spiral där en dålig handling leder till ytterligare än dålig handling .......

I facebook tider

Hittade en intressant kolumn i kommunalren som jag inte kan låta bli att kommentera .Den beskriver så bra vad jag själv anser så jag citerar lite grann "Jag hade länge dragit mig för att gå med, men i takt med hurraropen ökade också min nyfikenhet. Det måste ju vara fantastiskt, det där Facebook!" och alla frågor varför har inte du facebook så jag gör det samma signerar in mig av ren nyfikenhet ,för visst skulle det vara kul att åteskapa kontakten med gamla bekanta och precis som henne droppar det in vän förfrågningar  gamla klasskamrater ,och gamla pojkvänner  som nu plötsligt ville vara mina vänner igen 

"Vi hade inte pratat med varandra på över 20 år av en anledning: vi hade ingenting att säga till varandra. Varför skulle vi plötsligt ha fått det nu, bara för att våra ansikts­­­­linjer hade djupnat och hårstråna grånat? " 

Håller med henne fullkomligt inte kände jag att jag fick speciellt mycket kontakt egentligen bara för att jag läser att Lisa gräddat pannkakor,själv försöker jag småtrevande chatta lite grann,men bland de 200-300 vännerna som slåss om uppmärksamheten,hinner dom inte med några riktiga konversationer ,inte jag heller inser jag efter ett tag Lisa undrar om hon kan komma över,den frasen missar jag i den eviga ordströmmen av totalt ointressant nonsens som hon vidare skriver för att citera henne igen .

"”Sitter här och funderar på att dricka kaffe”, skrev en annan så kallad vän. Jag fnittrade till inombords. Så urbota korkat. Tänk om man före Facebook skulle ha lyft luren och ringt sina 200 närmaste vänner för att tala om att man funderade på att dricka en kopp kaffe. Och sedan, när koppen väl var tömd och diskad, började om från början igen för att tala om att man hade gjort det.
VEM bryr sig? ekade det i mitt inre"

”Robban sitter och fiser i soffan hela tiden. Undrar om det beror på all fet mat vi har ätit i helgen. Vanligtvis äter vi mest frukt.”
VEM BRYR SIG??? Här sitter stackars Robban med gasig mage och smyg­fiser i godan ro – tror han. Medan hans kärleksfulla sambo delger sina dryga hundra Facebookvänner om nyheten. Hej, har du hört, Robert fiser? Nä, är det sant? "

Nä allvarligt talat jag tyckte att det var en väldigt träffsäker skildring av facebook,själv avaktiverade jag ett tah OM  och jas aäger om jag åter igen träder in i facebook hoppas jag att jag bara tar in personer jag verkligen vill ha och pratar med annars i dagliga sammanhang,för vad är det för vits om man inte känner att man kan skriva och konversera om personligare saker än att man stekt pannkakor?? Läs hela artikeln

 

Erfarenhet

Började idag fundera lite..Vad har egentligen betydelse ? Går utbildning före erfarenhet ? Personligen tycker inte jag det. Snarare tycker jag nog att erfarenhet är ett strå vassare ,visst man kan läsa sig till mycket men är egentligen det något värt om man saknar erfarenhet.Ta tex utbildningar med hög intagnings poäng t.ex frisör , Vad säger att den personen är en bättre frisör än den personen som skaffat sig lärdomen på egen hand,vissa saker måsta man helt enkelt ha känsla för,samma gäller skruva i bilar och säkert massor av andra utbildningar. En del säger "Han/hon är si och så gammal borde ju ha mera erfarenhet" Men vem är personen eller har varit ? jämnför man med någon som förkovrat sig i erfarenheter som hoppat fallskärm,rest och på andra sätt vidgat sina vyer eller är det tråkmånsen som aldrig viljat ändra på någonting Tex jag är lite över 30 har mina erfarenheter visserligen ,men skulle jag kunna säga åt en 18 -åring som upplevt tsunamin att jag ens kan jämnföra mig med de erfarenheter denna personen fått ta lärdom av : kanske förlorat halva familjen,katastrofeni ,sorgen, paniken den post traumatiska stressen som denna person i egen hög person upplevt.